Så jävla stolt!
Jag är så sjukt jävla stolt över alla mina lagkamrater som stod upp under hela matchen och vägrade lägga av! Extra poäng till Mange Berggren och Martin Kustvall som blev tvugna att spela hela matchen, både offence och defence.
Alla frågar mig hur det känns, och om det var värt varenda helg i 3 månader. Jag svarar att bara att springa in på den där planen och bli presenterad var värt det flera gånger om, det var ett sånt sjukt rus! Ångrar det inte för en sekund!
Själv är jag nöjd med att jag gav absolut 100%, jag gav aldrig upp. Men samtidigt önskar jag att jag hade kunnat mer, stod mot en rutinerad Center på 120 kg, det var inte så superlätt att ta sig förbi om man säger så.
8 av 18 skadade sig, 2 axlar ur led (Adam Nobs drog axeln ur led, gick in och spelade igen, och drog den ur led igen!) , 1 trodd spricka i axeln, 2 hjärnskakningar och lite andra skador. Det var egentligen bara en liten jävel som jag inte tror gjorde illa sig egentligen så farligt, han är den enda som inte har min respekt.
Jag spelade i alla fall hela matchen mot Oscar Werner, deras center. Överlag var det många i Killers som spelade fult, men Werner var faktiskt riktigt sjysst, när han fick ner mig höll han mig nere tills spelet var över, det är helt ok, men sen hjälpte han mig upp! Respekt!
Slutresultatet för dig som inte hört de blev 0-83, men nästan alla poäng släppte offence in :P jag är jävligt stolt över mitt defence, och vi har fått massa beröm.
Nu ska bli av med känslan av att en plogbil kört över mitt huvud.
Dagens låt har jag haft förut, men den passar så bra med tanke på gårdagens match: "Why give up? Why give in? It's not enough, it never is, so I will go on untill the end!"
Dagens låt: Breaking Benjamin - Untill the End
Alla frågar mig hur det känns, och om det var värt varenda helg i 3 månader. Jag svarar att bara att springa in på den där planen och bli presenterad var värt det flera gånger om, det var ett sånt sjukt rus! Ångrar det inte för en sekund!
Själv är jag nöjd med att jag gav absolut 100%, jag gav aldrig upp. Men samtidigt önskar jag att jag hade kunnat mer, stod mot en rutinerad Center på 120 kg, det var inte så superlätt att ta sig förbi om man säger så.
8 av 18 skadade sig, 2 axlar ur led (Adam Nobs drog axeln ur led, gick in och spelade igen, och drog den ur led igen!) , 1 trodd spricka i axeln, 2 hjärnskakningar och lite andra skador. Det var egentligen bara en liten jävel som jag inte tror gjorde illa sig egentligen så farligt, han är den enda som inte har min respekt.
Jag spelade i alla fall hela matchen mot Oscar Werner, deras center. Överlag var det många i Killers som spelade fult, men Werner var faktiskt riktigt sjysst, när han fick ner mig höll han mig nere tills spelet var över, det är helt ok, men sen hjälpte han mig upp! Respekt!
Slutresultatet för dig som inte hört de blev 0-83, men nästan alla poäng släppte offence in :P jag är jävligt stolt över mitt defence, och vi har fått massa beröm.
Nu ska bli av med känslan av att en plogbil kört över mitt huvud.
Dagens låt har jag haft förut, men den passar så bra med tanke på gårdagens match: "Why give up? Why give in? It's not enough, it never is, so I will go on untill the end!"
Dagens låt: Breaking Benjamin - Untill the End
Kommentarer
Postat av: liinn
Guu, vad glad jag blir när jag läser inlägget.. tycker du spelade jättebra.. sjuk insatts av alla. Älskar låten, jättebra. LINN
Trackback
